krapter

Old Swedish

Etymology

From Old Norse kraptr, from Proto-Germanic *kraftuz.

Noun

krapter m

  1. power, strength

Declension

Declension of krapter (strong a-stem)
masculine singular plural
indefinite definite indefinite definite
nominative krapter kraptrin kraptar kraptanir, kraptaner
accusative krapt kraptin krapta kraptana
dative krapti, krapte kraptinum, kraptenom kraptum, kraptom kraptumin, kraptomen
genitive krapts kraptsins krapta kraptanna

Descendants

  • Swedish: kraft